Jaha, hur lång tid ska detta ta då?!
(OBS! Om du inte vill bli totalt deprimerad ska du inte läsa detta gnälliga inlägg, jag rekommenderar isåfall endast de sista raderna för dig.)
Nu är jag trött på att bara dricka flytande föda hela tiden! Trodde bara det gällde de dryga två veckor som jag var tvungen att ha ståltråden, men det visade sig att bara för att de bytte ståltråden mot gummiband så kan jag inte gapa mer för det... Nu ska jag ha dessa hårt spända gummiband tills på onsdag och först därefter kunde det börja närma sig mer fast föda enligt tandläkaren... :-(
Dessutom fick jag mer ont när de bytte mot gummiband eftersom trycket ändrades på tänderna. Inget kul alls liksom...
Vi är luspanka och ekonomin kommer nog inte landa på rätt sida de röda siffrorna förrän efter sommaren, så man kan inte ens hitta på nåt kul för att distrahera sig. Tur att man har en snäll mamma som varje månad bidrar med lite pengar till mat, även om det gör ont att behöva ta emot pengar när man närmar sig 30 och har fast jobb...
Dessutom är bilen fortfarande på lagning och vi vet bara att det kommer kosta uppemot 10 000 att fixa till den och vi vet inte ens hur lång tid det tar; de har redan haft bilen i en vecka. Så allt känns bara som blä just nu och det är därför jag inte bloggar.
Men bara så ni vet så är jag inte död och jag kommer tillbaks med mer positiva tankar, det är jag säker på! =)
Hoppas alla därute har det tusen gånger bättre än jag just nu!
Trevlig helg!
//J
fredag, februari 27, 2009
måndag, februari 16, 2009
Fundering 155
Har det redan gått 3½ år?! När hände det?
Blev utmanad av Lilla Duktig och den här bilden dök upp.
Den är tagen i juli 2005, på en gård i trakten där min svärfar bor. Vi meckade med vår förr-förr-förra bil som skulle besiktigas, så intet nytt med det. Dock var det trevligare väder än nu samt vackrare omgivningar.
Nu utmanar jag: Aradia, Fru Choklad, Minna, Maria, Päm & The Crazy Catlady
Här är reglerna:
- Gå in i mappen mina bilder.
- Gå till den sjätte mappen och välj därefter den sjätte bilden i den mappen.
- Visa bilden på bloggen och skriv något om den.
- Invitera sex stycken nya till att vara med på utmaningen.
- Länka till dem, och låt dem veta att de är utmanade.
Blev utmanad av Lilla Duktig och den här bilden dök upp.
Den är tagen i juli 2005, på en gård i trakten där min svärfar bor. Vi meckade med vår förr-förr-förra bil som skulle besiktigas, så intet nytt med det. Dock var det trevligare väder än nu samt vackrare omgivningar.
Nu utmanar jag: Aradia, Fru Choklad, Minna, Maria, Päm & The Crazy Catlady
Här är reglerna:
- Gå in i mappen mina bilder.
- Gå till den sjätte mappen och välj därefter den sjätte bilden i den mappen.
- Visa bilden på bloggen och skriv något om den.
- Invitera sex stycken nya till att vara med på utmaningen.
- Länka till dem, och låt dem veta att de är utmanade.
lördag, februari 14, 2009
Fundering 154
Var har jag nu min avbitartång?
Det är den viktigaste frågan just nu. Enligt läkaren måste jag varje minut veta var den är. Det är sant! Jag får inte kräkas för då kan jag kvävas och måste isåfall klippa upp ståltråden som förseglar munnen snabbt.
Jag opererades i käken i onsdags och allt gick bra enligt kirurgen. Jag tyckte inte det var jättemysigt att tvingas ha slangar ner genom näsan, men man klarar mycket mer än man tror. När de väl var borta kunde jag fokusera på att läka.
Nu försöker jag bara acceptera att munnen kommer vara ihopsurrad av ståltråd i två veckor och jag får bara äta flytande föda. Det är inte jättekul men jag ska iallafall tillsätta så mycket socker och grädde jag orkar med :-)
Det gör inte särskilt ont precis där de sågade igenom käkbenet utan det som gör mest ont är mungipan som är blå och sårig (jag ser misshandlad ut) och så känns det i alla muskelfästen runt munnen.
Jag fick komma hem efter tre nätter på sjukhus igår och det var underbart att få vara hos sin älskade man och son och katt igen!
Tyvärr vaknade Sam alldeles genomförkyld imorse, så stackars Älsklingen har verkligen sjukstuga här. Jag orkar tyvärr inte så mycket ännu, man blir verkligen klen men det ska väl bli bättre framöver.
Sam har nästan lärt sig gå nu när jag varit borta, han reser sig mot massor av möbler och försöker gärna gå mellan dem också, vilket resulterat i några praktvurpor :-) Vår stora älskade pojk!
I övrigt har allt ordnat sig vad gäller pengar (ja, inte blev vi miljonärer, men hyran är iallafall betald) och nu ska vi bara reda ut bil och annat skit också.
Festen blev förresten skitlyckad och jag kom hem efter att ha varit ute och dansat vid fyra på morgonen :-D Man är ju knappast 20 längre, det märktes tydligt :-) Men himla kul var det!
Älskling och jag hann mysa med sushikväll innan jag lades in också. Underbart och måste göras om så fort jag får tugga igen!
Detta var typ allt jag orkar skriva för tillfället, ville bara uppdatera lite innan jag återgår till vilan och smärtstillande tabletter.
Ha en underbar Alla Hjärtans Dag därute, jag skänker en extra tanke till alla nära och kära idag, speciellt Älsklingen och Sam! <3
//J
PS Glömde ju skriva att 10-månaderskontrollen gick fint och att Sam nu är 76 cm lång och väger 10260 gram! Dvs han har vuxit 4 cm och gått upp nästan 1 kg på två månader! Nästa kontroll är 1-årskontrollen, helt otroligt vad tiden går fort!!!
Det är den viktigaste frågan just nu. Enligt läkaren måste jag varje minut veta var den är. Det är sant! Jag får inte kräkas för då kan jag kvävas och måste isåfall klippa upp ståltråden som förseglar munnen snabbt.
Jag opererades i käken i onsdags och allt gick bra enligt kirurgen. Jag tyckte inte det var jättemysigt att tvingas ha slangar ner genom näsan, men man klarar mycket mer än man tror. När de väl var borta kunde jag fokusera på att läka.
Nu försöker jag bara acceptera att munnen kommer vara ihopsurrad av ståltråd i två veckor och jag får bara äta flytande föda. Det är inte jättekul men jag ska iallafall tillsätta så mycket socker och grädde jag orkar med :-)
Det gör inte särskilt ont precis där de sågade igenom käkbenet utan det som gör mest ont är mungipan som är blå och sårig (jag ser misshandlad ut) och så känns det i alla muskelfästen runt munnen.
Jag fick komma hem efter tre nätter på sjukhus igår och det var underbart att få vara hos sin älskade man och son och katt igen!
Tyvärr vaknade Sam alldeles genomförkyld imorse, så stackars Älsklingen har verkligen sjukstuga här. Jag orkar tyvärr inte så mycket ännu, man blir verkligen klen men det ska väl bli bättre framöver.
Sam har nästan lärt sig gå nu när jag varit borta, han reser sig mot massor av möbler och försöker gärna gå mellan dem också, vilket resulterat i några praktvurpor :-) Vår stora älskade pojk!
I övrigt har allt ordnat sig vad gäller pengar (ja, inte blev vi miljonärer, men hyran är iallafall betald) och nu ska vi bara reda ut bil och annat skit också.
Festen blev förresten skitlyckad och jag kom hem efter att ha varit ute och dansat vid fyra på morgonen :-D Man är ju knappast 20 längre, det märktes tydligt :-) Men himla kul var det!
Älskling och jag hann mysa med sushikväll innan jag lades in också. Underbart och måste göras om så fort jag får tugga igen!
Detta var typ allt jag orkar skriva för tillfället, ville bara uppdatera lite innan jag återgår till vilan och smärtstillande tabletter.
Ha en underbar Alla Hjärtans Dag därute, jag skänker en extra tanke till alla nära och kära idag, speciellt Älsklingen och Sam! <3
//J
PS Glömde ju skriva att 10-månaderskontrollen gick fint och att Sam nu är 76 cm lång och väger 10260 gram! Dvs han har vuxit 4 cm och gått upp nästan 1 kg på två månader! Nästa kontroll är 1-årskontrollen, helt otroligt vad tiden går fort!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)