lördag, februari 14, 2009

Fundering 154

Var har jag nu min avbitartång?
Det är den viktigaste frågan just nu. Enligt läkaren måste jag varje minut veta var den är. Det är sant! Jag får inte kräkas för då kan jag kvävas och måste isåfall klippa upp ståltråden som förseglar munnen snabbt.

Jag opererades i käken i onsdags och allt gick bra enligt kirurgen. Jag tyckte inte det var jättemysigt att tvingas ha slangar ner genom näsan, men man klarar mycket mer än man tror. När de väl var borta kunde jag fokusera på att läka.
Nu försöker jag bara acceptera att munnen kommer vara ihopsurrad av ståltråd i två veckor och jag får bara äta flytande föda. Det är inte jättekul men jag ska iallafall tillsätta så mycket socker och grädde jag orkar med :-)
Det gör inte särskilt ont precis där de sågade igenom käkbenet utan det som gör mest ont är mungipan som är blå och sårig (jag ser misshandlad ut) och så känns det i alla muskelfästen runt munnen.

Jag fick komma hem efter tre nätter på sjukhus igår och det var underbart att få vara hos sin älskade man och son och katt igen!
Tyvärr vaknade Sam alldeles genomförkyld imorse, så stackars Älsklingen har verkligen sjukstuga här. Jag orkar tyvärr inte så mycket ännu, man blir verkligen klen men det ska väl bli bättre framöver.

Sam har nästan lärt sig gå nu när jag varit borta, han reser sig mot massor av möbler och försöker gärna gå mellan dem också, vilket resulterat i några praktvurpor :-) Vår stora älskade pojk!

I övrigt har allt ordnat sig vad gäller pengar (ja, inte blev vi miljonärer, men hyran är iallafall betald) och nu ska vi bara reda ut bil och annat skit också.
Festen blev förresten skitlyckad och jag kom hem efter att ha varit ute och dansat vid fyra på morgonen :-D Man är ju knappast 20 längre, det märktes tydligt :-) Men himla kul var det!
Älskling och jag hann mysa med sushikväll innan jag lades in också. Underbart och måste göras om så fort jag får tugga igen!

Detta var typ allt jag orkar skriva för tillfället, ville bara uppdatera lite innan jag återgår till vilan och smärtstillande tabletter.

Ha en underbar Alla Hjärtans Dag därute, jag skänker en extra tanke till alla nära och kära idag, speciellt Älsklingen och Sam! <3

//J

PS Glömde ju skriva att 10-månaderskontrollen gick fint och att Sam nu är 76 cm lång och väger 10260 gram! Dvs han har vuxit 4 cm och gått upp nästan 1 kg på två månader! Nästa kontroll är 1-årskontrollen, helt otroligt vad tiden går fort!!!

4 kommentarer:

Anonym sa...

Men hjälp! Du kan alltså inte prata? Jag skulle bli knäpp.

Hoppas tiden går fort tills du är återställd.

Jonna sa...

Skolfröken: Tack! Jo, jag kan prata men det blir ju väldigt sammanbitet av uppenbara skäl och emellanåt låter det lite sluddrigt beroende på att jag är svullen om läpparna. Men ja, jag är ju inte precis lycklig över det :-S

Lilla Duktig sa...

Alltså, jag fattade inte vad du menade med flytande föda och puré... Men nu är jag på banan igen. Läbbigt värre...

Å andra sidan är det bra att göra det nu. När det är så sunkit väder liksom. Om det gör dig gladare...?

Jonna sa...

Hehe, ja liiite gladare blev jag nog :-)