Fundering 108

Hur kan vår bebis vara så söt?

Haha, tycker inte alla föräldrar det?
Men det är faktiskt rätt många som tycker att han verkligen är just det; söt alltså :)
Här ser ni ännu ett exempel på vår söte kille (hemma hos mormor, i hennes knä):



Amningen går faktiskt lite bättre nu, jag fick penicillin som verkar ha hjälpt en del. Så nu gör det bara ont vissa stunder, som precis före och efter amning. Sedan har lille Sam nog lärt sig ta rätt tag eftersom såren har läkt, så det underlättar ju mot smärtorna :)
Han äter fortfarande som en häst för han får fortfarande tillägg efter nästan varje amning, han blir inte mätt på min mat verkar det som.
Hoppas nu bara att penicillinet tar bort alla smärtorna, jag orkar inte ha ont varje dag mer snart :(

Sam själv växer och frodas :) Svampen är borta och jag tror naveln är helt läkt. Förra veckan var han uppe över 4,2 kg iallafall, på tisdag ska vi på 1-månadskontroll, helt sjukt vad tiden går fort! Han ska dessutom börja med AD-droppar nu på fredag när han blir 4 veckor gammal. Känns både som nyss och som jättelängesedan vi var på sjukhuset, märklig känsla :)

Det har varit fortsatt fint väder, så många promenader med vagnen blir det. Vilket behövs eftersom jag har kondis som en mossig sten... Orkar knappt gå nånting jämfört med före graviditeten när jag och min älskling kunde gå promenader på en mil utan problem, nu blir jag trött efter bara en eller två kilometer i maklig takt. Men det kommer väl :)
Ryggen och brösten måste ju också bli helt bra innan jag orkar ta i lite mer.

Vi var hos Sams mormor på 46-årskalas i helgen, hela sex timmar var vi hemifrån :) Det gick ganska bra, men han var övertrött och ville inte sova middag så mormor fick se honom både klarvaken och jättegnällig *skrik-gråt-gnäll*
Men det gör ju inget när det bara är familjen.
Idag var vi på 60-årskalas hos - håll i er nu - Sams mormors faster :D Låter helsjukt, eller hur?
Iallafall var han på mycket bra humör och var glad när han var vaken och sov snällt resten av tiden, så alla blev mycket förtjusta i honom :)

Vi var dessutom ute och shoppade i förrgår och då sov han snällt i vagnen medan vi gick i affärer i ett par timmar :) Det är så skönt att man kan ta med honom ut utan att han blir ledsen!
Iallafall så skulle vi shoppa lite kläder till mig eftersom ingenting i min garderob passar längre...
Det känns både tråkigt att man inte kan använda favoriterna längre och kul att få köpa en massa nytt *shop 'til you drop*
Tydligen så ledde den jobbiga foglossningen till att jag har betydligt bredare höfter nu, trots att vikten bara är några kilo plus jämfört med förut. Därför passar inget som inte har resår i midjan längre, hehe.
Buhu, jag kan inte ha mina Diesel-jeans längre ;)
Jag hoppas också att magen slimmar till sig lite mer längre fram! För den har inga skelettdelar att skylla på :P

Nej, nu verkar Sam vakna för sitt godnatt-mål (som han får före sitt mitt-i-natten-mål och det efterföljande svintidigt-på-morgonen-mål och tidig-förmiddag-målet)

Hoppas ni alla har/hade en trevlig valborgsmässoafton och gör något kul när ni är lediga imorgon!
Själv ska jag fira att jag och min älskling har varit tillsammans i 10 år och 4 månader idag [Dvs tio-och-en-kvarts år] genom att pussa på honom i massor :D

//J

Fundering 107

Varför vill det inte fungera?

Jag har inte skrivit på ett tag för jag hoppades att jag skulle kunna säga att problemen med bröst och amning skulle vara över. Så är tyvärr inte fallet...

Jag var på sjukhusets amningsmottagning och där tog de prover på möjlken och huden och kom fram till att jag har en stafylokock-infektion i brösten som antagligen orsakat en del av smärtorna. (Förutom att Sam tar lite fel tag ibland när han ammas.)
Jag fick en antibiotikasalva som hjälpt till viss del men jag har fortfarande hemska smärtor i brösten... Så det blir att kontakta dem igen och se om det inte kan vara svampinfektion också.

Annars går det iallafall lite bättre att amma Sam, han tar rätt så bra tag för det mesta plus att han får nu ersättning efter varje amning och verkar bli nöjdare under längre stunder nu. Det gör att brösten får vila några timmar mellan varje matning.

Det har varit jäkligt jobbigt att ha ont hela tiden och jag har varit rejält ledsen över att allt inte fungerat, men jag är envis och tänker försöka ett tag till innan jag ger upp!
Hade jag inte haft min älskling som stöttar mig så hade jag nog givit upp för längesedan. Han är en skatt!

Nu har iallafall alla de närmsta släktingarna och nästan alla vänner fått träffa Sam och alla tycker han är pappa upp i dagen :)
Han är himla söt och väldigt envis! Han är riktigt stark i sina små muskler, vi får brottas med honom vid av- och påklädningar, blöjbyten och amningar :) Han lyfter gärna på huvudet för att kolla in omgivningarna och gör gärna grimaser!
Han vill fortfarande bara sova hos oss eller helst på oss, men han somnar fint i vagnen eller bilstolen när vi går ut med honom.

Vi var hos BVC idag och Sam har nu gått upp över sin födelsevikt samt ökat 1 cm i huvudomfång, så han växer fint. Han är nu 19 dagar gammal!
Han har tyvärr fått svamp i ljumskarna så vi får behandla honom med salva och hoppas det går över snabbt! Hans navel har fått behandlas med silvernitrat två gånger eftersom han hade ett stort s.k. granulom där. Det innebär att området där navelsträngen suttit inte bildat hud efter att stumpen trillat av. Så nu ska där bli fin hud och en söt navel :)

Det har varit underbart vårväder härnere i över en vecka så det har blivit långpromenader med vagnen nästan varje dag! Idag var det 15 grader varmt och nästan vindstilla. Solen sken från en klarblå himmel och fåglarna kvittrade. Det var som ren meditation att gå i parken :)

På lördag ska vi åka bort med Sam för första gången, hans mormor fyller nämligen år. Ska bli spännande att se hur det går med amning och blöjbyten på bortaplan :)

Hoppas ni alla har haft en skön vecka i vårvädret!

//J

Fundering 106

Hur ont kan ett par bröstvårtor göra?

Ja, det vill ni inte veta om ni har sluppit den erfarenheten säger jag bara. Okej, inte lika ont som förlossningen, men ändå! [Tänkte bara påpeka för alla som tyckte att jag var en superkvinna som knappt tog bedövning: - det var inte frivilligt, jag hade gärna tagit mycket mer bedövning men av olika anledningar blev det inte så.]

Usch, det är vidrigt att ha så ont, det är en skärande/brännande smärta i "nipplarna" när min lille älskling ska äta, och tyvärr så vill han ju äta hela tiden...

Till råga på allt fick jag mjölkstockning och har legat däckad hela helgen, tydligen så kan man få hög feber av det. Och jo, jag tycker 39,5 grader är ganska hög feber! Det höll i sig i ganska exakt två dygn men nu mår jag mycket bättre :)
Och efter en jobbig amningsdag så sover min käre son äntligen. Tricket var tydligen att ge honom en napp att snutta på istället för min bröstvårta! Vi införskaffade dessutom en amningsnapp som man sätter på bröstvårtan för att skydda huden under amning, jag ska testa den i natt. Hoppas det hjälper!

BVC-sköterskan var iallafall här och vägde Sam i fredags (ett par timmar innan jag blev sjuk) och han hade gått upp över förväntan och var nästan uppe i sin födelsevikt igen. Vilket inte förvånade mig eftersom han verkligen bokstavligen har velat äta hela tiden. Och i timtal!
Men hon sade iallafall att han såg frisk och kry ut och att jag skulle kontakta Amningsrådgivningen om inte amningen fixade sig, det vill jag lova att jag ska!
Vi fick dessutom en massa information av sköterskan och så ska vi väga honom igen nu i veckan.

I fredags var vi dessutom ute på vår premiärtur med lillen i vagnen :) En långpromenad (med tanke på att jag inte kunnat gå ordentligt på ett antal månader) på två kilometer, tur och retur till affären. Det var härligt vårväder och han sov som en stock hela tiden!
Jag gick en kortare promenad med honom idag också men denna gången ville han inte somna, det blåste nog för mycket tror jag.

Vi försöker få honom att gilla vagnen eftersom han annars bara sover i famnen hos någon eller bredvid mig i sängen, vilket inte är helt bra för bebisar. De ska tydligen ligga ensamma på rygg för att minimera risken för plötslig spädbarnsdöd. Och det är skitläskigt, man blir verkligen ett nervvrak varje gång han sover!
Och med alla hormoner och sömnbrist som härjar i kroppen är det ju inte så få gånger jag fallit i gråt av bara tanken... Jag tycker känslostormarna är mycket värre nu än under graviditeten faktiskt.

Vad har annars hänt under veckan vi varit hemma? Ingenting utanför vår lägenhet frånsett de två promenaderna och återbesöket för vägning i måndags, tyvärr. Det är sant att världen aldrig har varit så liten som när man kommer hem med sitt första barn. Men det gör faktiskt ingenting med tanke på hur trött och förvirrad man är :)
Jo, Sams navelstump föll bort idag så nu är han ingen nyföding längre!
Vi har dessutom haft ett par besök i veckan, farfar med faster 1 och faster 2 var här och beskådade underverket i måndags och mormor fick hålla honom i famnen en lång stund igår :)

Hade jag inte haft min älskade sambo hos mig under den här veckan så vet jag inte vad jag hade gjort! Jag hade gått under; hade inte fått någon mat, hade inte haft kläder till varken mig eller Sam och jag hade sannolikt vadat i sopor!
Han har stöttat mig något enormt och tagit över bärandet så gått han kunnat och sprungit och hämtat minsta sak åt mig dygnet runt. Han är fantastisk och det måste alla få veta! :)
Dessutom vill jag ge all heder till alla ensamma mödrar överallt! Ni måste vara stålmänniskor på riktigt!

Här är iallafall en bild på vår son, som för övrigt är grymt lik sin snygga far :)



Hoppas ni har det bäst därute i stora vida världen :)

//J

Fundering 105

Hur kan ett sånt litet knyte ta över ens kliv så snabbt?

Helt underbart att ha sin son hos sig måste jag säga! Har varit lite kämpigt med att få igång amningen så jag har inte direkt haft tid att sitta vid datorn men just nu sover Sam i pappas knä :)

Så jag får väl börja från början:

Fredagen den 4 april 2008 kl 14.48 föddes Sam på UMAS.

Vi kom in ca kl 9 på morgonen då jag hade värkar med ca 3-4 minuters mellanrum. Jag fick ett rum och så började de mäta värkarna med CTG. Sedan undersökte de mig och såg att jag var öppen 6-7 cm och hade ett blodtryck på 90/60.
Värkarna fortsatte men vattnet gick inte så de gjorde en liten retning av fosterhinnan och gav mig lavemang för att hjälpa till. Det hände inget särskilt men värkarna fortsatte vara regelbundna och ökande i kraft.

Efter någon timme hade jag rejält ont och fick då pröva lustgasen.
I början var lustgasen helt okej, när jag bara hade "medelont" men efter hand som de ville att man skulle andas mer och mer i masken så mådde jag dåligt av den och blev liksom "borta" och hallucinerade.

En stund efter det så tog de även hål på fosterhinnan så att vattnet gick, men det kände jag inte ens.
Ungefär en halvtimme efter att vattnet gått fick jag krystvärkar som kom och gick hela tiden. Det gjorde rejält ont och jag blev som sagt väldigt "borta" av lustgasen som jag till sist valde bort helt. Istället förlitade jag mig på min älskades peppning och styrkeprat som verkligen gjorde stor nytta! Han ställde verkligen upp för mig under hela förlossningen!
Efter mer än en och en halv timmes intensivt krystande fick jag även ett värkstimulerande dropp som skulle ge värkarna "en extra kick" och ca tio minuter efter det så kom vår son till världen :)

Min älskling klippte stolt navelsträngen!
Vår son var mycket större än jag trott och var helt blå och såg litegrann ut som en alien, men det var nog den vackraste alien jag någonsin sett!
Han fick ligga på mitt bröst i över tre kvart medan moderkakan kom ut och de sydde ihop bristningen jag fick. Det var inte skönt alls men det var en sådan lättnad att det jobbiga arbetet var över!

All personal gratulerade oss och frågade vad han skulle heta. Jag och älsklingen tittade på varandra och sade; Ja, han ser ju faktiskt ut som en Sam som vi hoppades, så Sam blir det :)

Vi fick ligga kvar på förlossningsrummet i ca tre timmar innan de kom och vägde och mätte Sam som då visade sig vara 53 cm lång med ett huvudomfång på 36 cm och en vikt på hela 4170 gram!
Vi fick också den klassiska fikabrickan med vars två mackor, kaffe och äpplejuice. Jag orkade inte mycket trots att jag inte hade ätit på närmare 18 timmar.

Jag fick sedan duscha och kissa och visa att jag inte skulle svimma trots att mitt blodtryck låg på 110/50. Det gick utmärkt även om jag var darrig och yr och fruktansvärt trött :)

Elva timmar efter att vi kommit till förlossningen skulle vi ta oss till patienthotellet som ligger i en annan byggnad på sjukhusområdet. Det regnade och vi skulle precis ringa taxi när min käraste vän ringde och frågade om vi behövde skjuts! Det visade sig att hon och hennes man stod med bilen utanför och väntade på oss!!! Detta enbart med ledtråd av ett sms tidigare på dagen där vi skrev att han hade kommit till världen! Jag förstår ännu inte hur hon visste att vi skulle vara klara just då och att vi skulle behöva skjuts. Ordentlig bästis-telepati tror jag :)

Vi fick bo på patienthotellet i två dagar. Det är nedslitet och man får den "förtjusande" sjukhusmaten, men de har fantastiskt bra personal precis som på förlossningen!
Fördelen är att man sköter sig själva och man får ta emot besök när man vill. Vi hade en lång rad av besökare men flera har velat vänta tills vi var hemma, så vissa har ännu inte träffat Sam - de har något att se fram emot :)

När vi skulle åka hem så visade det sig att Sam hade tappat ett halvt kilo i vikt, vilket var alldeles för mycket, så vi fick ge honom modersmjölkersättning och även återkomma dagen därpå för kontroll. Dagen efter så hade han gått upp i vikt igen så det var ingen fara.

Tyvärr har vi ännu inte fått till amningen riktigt, så vi får se vad BVC-sköterskan som kommer hit imorgon har för råd och tips till oss.

Hela veckan här hemma har i stort sett gått ut på att amma, sova, äta, byta blöja och inte mycket mer. Jag har varit helt utmattad men det börjar nog ge med sig lite nu, aptiten börjar komma tillbaka och smärtorna i här och var i kroppen avtar.

Idag fick vi Sams personnummer från Skattemyndigheten och så har vi givit honom hans namn, som man gör genom att skicka in en blankett :)
Så nu är han en riktig medborgare i vårt kära land :) Välkommen sonen min!

//J

Fundering 104

Är det så här värkar känns?

Ajajaj :) Har varit vaken hela natten och kännt dem öka. Det är inget subtilt över värkar - de är verkligen vad de heter, ingen tvekan om saken!

Nu ska vi strax åka in iallafall :D

Ha en trevlig helg, det lär vi ha! Hahahajajaj :)

//J

PS 080404 är väl ett coolt födelsedatum?

Fundering 103

Hur länge ska jag få vänta då?

Jahapp, då har man varit gravid i en vecka till :)

Hmm, vad har vi hittat på? Ummm... Inte mycket, vi är helt klara med att montera/möblera för bebisen, vilket känns bra! Till och med BB-väskan är packad nu! :)

I torsdags firade vi fyra år som sambos och min älskling överraskade mig genom att smyga iväg till affären och köpa samma middagsmat som vi åt på vår inflyttningsdag (korv med bröd) plus en massa godis som jag varit sugen på :D Himla gulligt och romantiskt tyckte jag :)

I helgen storstädade vi och tvättade och så bakade jag kanelbullar igen :)
I söndags kom min pappa och hans sambo på besök och vi fick en trevlig eftermiddag ihop!

Igår var det full rulle:

Var på min - förhoppningsvis - sista kontroll hos MVC och allt var bra:
* Hjärtljuden var bra som vanligt
* Vikten ligger fortfarande på plus ca 15 kg
* Blodvärdet (hb) låg på 128 - toppen!
* Blodtrycket låg på 110/70
* SF-måttet var nu 34 cm, bebisen var helt fixerad och hade sjunkit ned lite till.

Barnmorskan trodde inte jag skulle komma till nästa kontroll på onsdag och det hoppas inte jag heller!
Har ont i ryggen/bäckenet/revbenen och förvärkar och ingen ork alls längre. Blä!
Menmen, sen när det är över lär jag väl längta tillbaks till den här tiden, det säger de flesta som varit med förr ;)

Efter kontrollen var jag och älsklingen på ett köpcenter och shoppade presenter åt min bror och en god vän som båda fyller år denna veckan. Vi stötte på en bekant som var där och shoppade med sin 1 månad gamle son - åååååh vilket sött knyte! Älsklingen min log helt saligt efteråt (visst är han för go?) och man blev liksom lite darrig inombords av att tänka på att vi snart kommer ha en sån liten själva! :D

Senare på eftermiddagen var vi hos veterinären med katten, hon skulle vaccineras och genomgå en liten hälsokontroll. Hon var fullt frisk förutom det faktum att hon väger för mycket, den stora tjockisen... Vi ska försöka få ner hennes vikt om det går...

Till sist igår var vi och grattade vår gode vän på 30-årsdagen och tog en fika hos honom och hans fru som råkar vara en av mina bästa vänner :)
Han blev överlycklig över den fjärrstyrda bil som vi köpte till honom, hehe :)

Men idag känns det verkligen att det var full rulle igår, orkar knappt röra mig...

Imorgon ska vi ta en fika med vår kära vän A som vi inte träffat på länge!
Och på lördag har min bror kalas som vi ska gå på (under förutsättning att jag inte är på BB då!!!).
På söndag är det den beräknade födelsedagen (BF) för vår bebis, ska bli jättespännande att se om det sker något då!

Så mina vänner, håll tummarna för att nästa gång jag skriver så är det för att berätta att det är bebis på g!

Ha det bäst!
//J