Ja, det vill ni inte veta om ni har sluppit den erfarenheten säger jag bara. Okej, inte lika ont som förlossningen, men ändå! [Tänkte bara påpeka för alla som tyckte att jag var en superkvinna som knappt tog bedövning: - det var inte frivilligt, jag hade gärna tagit mycket mer bedövning men av olika anledningar blev det inte så.]
Usch, det är vidrigt att ha så ont, det är en skärande/brännande smärta i "nipplarna" när min lille älskling ska äta, och tyvärr så vill han ju äta hela tiden...
Till råga på allt fick jag mjölkstockning och har legat däckad hela helgen, tydligen så kan man få hög feber av det. Och jo, jag tycker 39,5 grader är ganska hög feber! Det höll i sig i ganska exakt två dygn men nu mår jag mycket bättre :)
Och efter en jobbig amningsdag så sover min käre son äntligen. Tricket var tydligen att ge honom en napp att snutta på istället för min bröstvårta! Vi införskaffade dessutom en amningsnapp som man sätter på bröstvårtan för att skydda huden under amning, jag ska testa den i natt. Hoppas det hjälper!
BVC-sköterskan var iallafall här och vägde Sam i fredags (ett par timmar innan jag blev sjuk) och han hade gått upp över förväntan och var nästan uppe i sin födelsevikt igen. Vilket inte förvånade mig eftersom han verkligen bokstavligen har velat äta hela tiden. Och i timtal!
Men hon sade iallafall att han såg frisk och kry ut och att jag skulle kontakta Amningsrådgivningen om inte amningen fixade sig, det vill jag lova att jag ska!
Vi fick dessutom en massa information av sköterskan och så ska vi väga honom igen nu i veckan.
I fredags var vi dessutom ute på vår premiärtur med lillen i vagnen :) En långpromenad (med tanke på att jag inte kunnat gå ordentligt på ett antal månader) på två kilometer, tur och retur till affären. Det var härligt vårväder och han sov som en stock hela tiden!
Jag gick en kortare promenad med honom idag också men denna gången ville han inte somna, det blåste nog för mycket tror jag.
Vi försöker få honom att gilla vagnen eftersom han annars bara sover i famnen hos någon eller bredvid mig i sängen, vilket inte är helt bra för bebisar. De ska tydligen ligga ensamma på rygg för att minimera risken för plötslig spädbarnsdöd. Och det är skitläskigt, man blir verkligen ett nervvrak varje gång han sover!
Och med alla hormoner och sömnbrist som härjar i kroppen är det ju inte så få gånger jag fallit i gråt av bara tanken... Jag tycker känslostormarna är mycket värre nu än under graviditeten faktiskt.
Vad har annars hänt under veckan vi varit hemma? Ingenting utanför vår lägenhet frånsett de två promenaderna och återbesöket för vägning i måndags, tyvärr. Det är sant att världen aldrig har varit så liten som när man kommer hem med sitt första barn. Men det gör faktiskt ingenting med tanke på hur trött och förvirrad man är :)
Jo, Sams navelstump föll bort idag så nu är han ingen nyföding längre!
Vi har dessutom haft ett par besök i veckan, farfar med faster 1 och faster 2 var här och beskådade underverket i måndags och mormor fick hålla honom i famnen en lång stund igår :)
Hade jag inte haft min älskade sambo hos mig under den här veckan så vet jag inte vad jag hade gjort! Jag hade gått under; hade inte fått någon mat, hade inte haft kläder till varken mig eller Sam och jag hade sannolikt vadat i sopor!
Han har stöttat mig något enormt och tagit över bärandet så gått han kunnat och sprungit och hämtat minsta sak åt mig dygnet runt. Han är fantastisk och det måste alla få veta! :)
Dessutom vill jag ge all heder till alla ensamma mödrar överallt! Ni måste vara stålmänniskor på riktigt!
Här är iallafall en bild på vår son, som för övrigt är grymt lik sin snygga far :)
Hoppas ni har det bäst därute i stora vida världen :)
//J
9 kommentarer:
Å vilken söt son ni har!
Jag kan ju omöjligt förstå hur det är när det gör sådär ont av amningen, men det är jättebra att du skriver om det tycker jag. Det är ju inte direkt något de skyltar med på alla föräldrakurser och möten man har med sin BM... Det kan säkert komma som en chock för många. Jag undrar hur vanligt det egentligen är att det funkar bra från början...
Det där med hormonerna och humöret har jag också funderat på, och jag är lite nervös för den där bluesen som man läser om. Det verkar så jobbigt att det går upp och ned hela tiden och att man samtidigt ska försöka lära känna sitt lilla barn.
Jag hoppas att det blir bättre med amningen snart och att ni kommer in i rutinerna.
Stor kram (och en spark från Skolbebisen!)
Men! Det är ju en mini-Anders! :D
Skolfröken: Jag tyckte faktiskt de var duktiga på att förbereda en på att det skulle bli svårt, men det är ju omöjligt att föreställa sig smärtan, jag menar: hur ofta blöder man från bröstvårtorna i normala fall?
Humöret är faktiskt relativt lätt att hantera eftersom det går över rätt fort.
Det kommer hur som helst att gå superbra för er iallafall!
Aradia: Ja, det var väl det jag sade? ^^
ah gud va söt han är! lite pipskägg på honom så är det ju anders :D! Hälsa han att han är underbar att han stöttar dig så mycket! är så glad för er skull!!!
Tänker på er varje dag :D
fortsätt nu att njuta av tiden med den sötaste pojken! tusen kramar till er alla!!!
stort grattis tll lillkillen!!!!
jag lovar, bröstvårtorna kommer sluta att göra ont! men räkna med ett tag till. nu är jack snart tre månder och det känns länge sedan sen det gjorde ont.
jag har hört att bebisar ska sova bredvid en i sängen, och inte ensam. när det sover bredvid så härmar de den vuxnas andning. det är färre barn som dör i spädbarnsdöd bland de som samsover!
och kom ihåg att risken är liten!
Undrar vad Sam tycker när han läser detta om några år och finner att han gav sin mamma ömma bröstvårtor.
Grattis Jonna och Anders och grattis på födelsedagen Sam.
Minna: Tack för peppningen :D Det känns skönt att höra! Ja, han får ju fortsätta sova hos mig i sängen, annars hade han ju aldrig sovit, men det är ju skönt att höra att det ska vara bra också!
Zabbat: Tack för den fina gratulationen :)
Han kommer förhoppningsvis skämmas ögonen ur sig ;)
KLart att han ska sova med dig! Njut av tiden, den är inte så lång!
Och det finns ju inget mysigare än att sova bredvid sin alldeles egna mjuka bebis. Sniffa den lite på huvudet!
Inne en snabbis på jobbet så jag hinner egentligen inte skriva kommentarer, men OHHHH så söt han är. Grattis igen.
Skicka en kommentar