Fundering 100

Varför är vissa dagar sådär konstiga; jättebra men jättedåliga på samma gång?

Idag har jag haft min första lediga dag: igår var min sista arbetsdag!

Det kändes grymt skönt att få lämna ifrån mig allt ansvar och alla uppgifter till min vikarie, ingen ångest alls :)
Känns jätteskumt att jag inte ska dit mer på resten av året!!! (Utom för någon enstaka fika, det lovade jag dem.)
Den enda ångesten är om chefen/kollegorna kommer ringa mig stup i kvarten eller inte.
Alla önskade mig varmt lycka till iallafall och det känns skönt!
Med tanke på att jag jobbat på företaget i åtta år så kändes det som att det var dags för en paus. Min paus blir att först vara ledig och sedan kasta mig in i en helt ny "arbetsroll" som mamma. Jag tror det är vad jag behöver för att inte tröttna totalt på arbetslivet faktiskt.

Idag har vi varit flitiga här hemma; min bror och hans kompis kom och hjälpte oss lasta ett släp fullt av gamla möbler och annan skit som skulle slängas på soptippen. På tippen var det kaos som vanligt, men det gick någorlunda smidigt faktiskt.
(Och nej, jag bar ingenting :) Jag följde med eftersom min älskling inte har så bra lokalsinne och min bror och hans vän aldrig har bott i min stad.)
Sedan var vi uppe på vinden med en massa gamla saker som vi ville spara men inte kände fick plats här i lägenheten längre.
Som tack för hjälpen bjöd jag på min hemmagjorda pastasallad med hemmagrillad kyckling *mums* Och så blev det kaffe och kanelbullar (mina!) till fika efteråt.
Sedan satt vi och snackade skit i ett par timmar vilket uppskattades eftersom jag inte träffar min käre lillebror så ofta :)

Men efter allt springande och donande under dagen fick jag naturligtvis vansinnigt ont i bäckenet, trots värktabletter kvider nu jag vid minsta rörelse :(

Sedan pratade jag med en av mina allra bästa vänner som gav mig chockerande, mycket sorgliga nyheter. Jag lider med dig min älskade vän!
Hoppas att alla därute kan skänka en tanke åt någon som går igenom något av det svåraste man kan bli tvingad att uppleva här i livet.

Senare ikväll satt jag slötittade igenom Melodifestivalen. Jag tror inte Charlotte Perelli kommer vinna i Belgrad...

Just nu känner jag mig helt slut och är varken glad eller ledsen, har bara ont och är trött; ska nog krypa till kojs strax. Imorgon ska jag nog bara vila.

Kommer nog iallafall minnas idag som två helt olika dagar framöver.

Hoppas ni har en skön helg därute!
Krama gärna om era nära och kära lite extra!
//J