Fundering 142

Vilken är årets vidrigaste sjukdom och VARFÖR var den tvungen att drabba MIG?

Åh varför skulle just lilla jag drabbas av VINTERKRÄKSJUKAN? (Ja. Jag vill att alla som läser detta ska tycka sjukt mycket synd om mig!)

Men allvarligt talat, det var vidrigt och den är anledningen till att jag inte bloggat på ett tag.

Iallafall, jag får väl börja från början som vanligt :-)

I onsdags förra veckan var vädret vackert men riktigt kallt. Just denna dag skulle vi slänga det sista skräpet, inklusive våra gamla madrasser i containern och var tvungna att vara ute i snålblåsten. (Stackars Älsklingen fick göra allt jobb, jag bara passade Sam och körde barnvagn.)
Vi gick iallafall en promenad till affären efter att vi släpat ner sakerna på gården och det visade sig att transportkärran redan var utlånad och det var kö för att få låna den. När vi kom tillbaks var kön ännu längre och det var ännu kallare och lilleman gnällde i vagnen och ungarna i värsta white-trashfamiljen* skrek och skrämde honom så pass att vaktmästaren tyckte synd om oss och hämtade ut en hemlig transportkärra för att lösa våra problem :-)
Eh, jag vet inte om någon förstod vad som nyss hände, men låt oss säga att det gick smidigt iallafall.

I fredags var vi och handlade på Citygross vilket vi inte gjort på flera år. Visst de har billigt kött, men det är inte värt bensinen att köra dit för det. Det kändes inte värt det denna gång heller. Allt annat kostar ungefär lika mycket på Coop Forum som ligger två kilometer härifrån :-)

I lördags var det stor stress som gällde, först var vi på närmsta köpcentret och shoppade. Jag behövde "Glamourisera" min klädsel inför kvällen (dvs min svarta klänning). Som tack för att Älsklingen följt med fick han bestämma när jag hade svårt att välja :-) Så jag köpte ett par strumpbyxor, ett halsband, örhängen samt en sjal. Samtliga artiklar glittrar riktigt mycket, det var Älsklingens definition av Glamour :-)
Eftermiddagen spenderade jag sedan med att locka håret, sminka mig och klä mig medan jag underhöll vår lilleman :-)
Sedan körde Älsklingen och Sam mig till festen och åkte sedan hem för eget mys :-)

Vilken fest! Det började utanför M:s hus (värdinnan alltså) med en röd matta kantad av marschaller samt värmeljus i glasburkar. Åh så fint!!! Jag och de andra elva tjejerna var lika tjusiga allihop och alla på sitt bästa humör. Vi fick välkomstdrinkar och en underbar trerätters middag. Värdinnan hade även anordnat lekar, frågesport och Singstar :-) Gud vad vi skrattade! Jag sjöng ett antal låtar som inte lät speciellt bra, men det är ju tjusningen med spelet, eller hur?
Okej, jag kände mig så fin, så här kommer en liten bild så ni får se:



En helt sjukt rolig kväll hade vi iallafall och den slutade med taxiresa hem och duns i säng vid tretiden.

Söndagen var ganska mysig med Sam och Älsklingen, jag var lite trött men inte bakfull, himla skönt när man bara har druckit precis lagom. Älsklingen fick sovmorgon och två par kalsonger i Fars Dags-present av Sam och vi lagade god mat och tittade på lite film på kvällen.

Tidigt i måndags morse, efter endast 2½ timmes sömn, vaknade jag däremot och mådde dåligt. Jag kände mig konstig och gick upp för att kissa. Sedan stannade jag på toaletten i tre timmar. Japp, tre.
Så jäkla typiskt, jag som varit livrädd för denna sjuka sedan jag hade den 2003! Det går inte att beskriva hur dåligt man mår, jag föder ärligt talat hellre barn!
Älsklingen fick stanna hemma och ta hand om Sam medan jag fortsatte med mina "attacker" under dagen, inte förrän efter kl 14 fick jag behålla vatten.
Sedan var jag så illamående att jag inte klarade äta förrän sent på kvällen, men då slank två rostade mackor ner och då visste jag att det var över för denna gången.
Vi hade tvättid den dagen så Älsklingen tvättade allt jag varit i närheten av (utom det som fick slängas, FY FAN säger jag bara!) för att bli av med bacillerna och jag själv skurade toaletten med ytdesinfektion och händerna med handdesinfektion. Det verkar som om denna hygienrutin gjorde att varken Sam eller Älsklingen har mått det minsta illa, som tur är!

Jag var lite orolig över att amma Sam, men han verkar bara ha mått bra av närheten, han var lite kinkig över att jag inte ville leka och kela. Han fick inte så mycket mjölk dock pga vätskebristen, men han klarade sig bra med gröt och burkmat eftersom han numera får tre mål mat om dagen :-)

En annan katastrof som inträffade i måndags var att lillemans sitter gick sönder! Hans älskade stol bara brakade ihop under "kvällsgunget" och är numera skrot! Vi har tittat runt lite efter en ny men de tål bara vikt upp till 10 kg, det väger han ju snart! Så vi får väl fortsätta speja, tills dess får han sitta mycket i knät och ligga mycket på golvet när han inte far fram i gåstolen :-)

Så resten av veckan har iallafall gått åt till att krya på mig, men jag mår bättre nu och får väl börja ladda inför helgens begivenheter :-) Vi ska nämligen på 30-årsfest på lördag, haha.

Och nästa helg är det kalas för Älsklingen som fyller år :-)

Så, för att sammanfatta veckan: Tack till Älsklingen som verkligen "bär" mig genom livet, jag älskar dig och du är bäst!

Och ni därute: Ta hand om er och använd Alcogel när ni varit i stora folksamlingar, på offentliga toaletter eller åkt buss så slipper ni kanske bli sjuka. Lycka till!

//J


* Okej, ja, jag har fördomar, jag erkänner. Och ja, jag blir irriterad på folk som inte håller ordning på sina små Liam:ar och Michelle:or och som står och röker och skvallrar i sina indianponchos och jazzbyxor och tränger sig före folk som har väntat längre i kön! *skäms litegrann*