Har ni saknat mig?
Jag hoppas att jag har någon läsare kvar, men jag har verkligen inte hunnit blogga, så nu anstränger jag mig lite och ger er en uppsats istället :-)
Igår fyllde Sam 1 år!
Ett helt år har gått sedan jag satt och lyssnade på David Bowie och Elton John och lade patiens och klockade värkar en hel natt!
Ett helt år har gått sedan jag hade väldigt ont men ändå lät kroppen ta hand om det och uthärdade det och väntade och till sist fick jag min belöning.
Ett helt år har gått sedan jag var tröttare och hungrigare än någonsin men orkade/kunde varken äta eller sova.
Ett helt år har gått sedan den natten när jag bara låg och slumrade och lyssnade på en helt ny bebis första sovande andetag.
Ett helt år har gått sedan ett under skedde och varje dag sedan dess har det skett nya!
Sam kan nu gå ganska långa sträckor själv, till och med forcera trösklar och andra hinder! Och han har sju tänder och fler på gång hela tiden, han kan säga "Mpa" för lampan och "Gak" för katten och peka på saker och säga "Dä!" Mamma och pappa är ord som är flitigt förekommande, men han använder dem i många olika sammanhang fortfarande :-)
Han älskar mammas och pappas mat men äter ändå burkmat som huvudmål till lunch och middag. Smörgåsar och gröt är smaskens också!
Igår på sitt kalas fick han smaka tårta för första gången, men den smakade inget vidare tyckte han, hehe. Dock var kanelbullarna så goda att han fick raseriutbrott om när han inte fick smaka mer :-)
Han sover också bra för det mesta nu, 1-2 ggr per natt brukar han vakna. På morgonkvisten vaknar han nästan alltid vid 4-5, så då brukar han få välling för då kurrar den lilla magen! På dagarna brukar han sova 1½ timme kring lunch och verkar klara sig fint så :-)
Det känns underbart att ha en frisk och glad och busig liten kille som lär sig nya saker varje dag :-)
Jag har funderat en del på allt jag själv genomgått de senaste två åren egentligen, det har hänt en del med tjejen som förvisso tränade på gym varje vecka men som rökte och åt alldeles för onyttigt.
Jag lever mycket hälsosammare nu, och känner mig friskare och starkare men på vägen har det hänt en hel del.
Jag var väl rätt nöjd med min kropp, men nu när jag verkligen vet vad den klarar av är jag mycket mer nöjd, även om den har förändrats till utseendet en del :-)
Det började nog med ryggskottet i maj för två år sedan. Jag hade aldrig haft ryggskott, aldrig gått till kiropraktor och aldrig behövt käka Citodon.
Sedan tog det inte mer än tre månader så var jag gravid.
Då fick jag sluta röka tvärt, fick illamående och svullnade upp till att börja med.
Sedan fick jag bekanta mig med foglossning, sömnproblem och lågt blodtryck samt låga järnvärden.
Och, ja, i allmänhet fick jag uppleva hur det är att må dåligt i nio månader... Men det var ju en tudelad känsla eftersom jag hade en liten Sam därinne som hela tiden visade att han fanns och behövde mig. Det gjorde att jag inte deppade ihop och att jag enkelt uthärdade sådant som jag inte trott jag kunde!
Förlossningen var ju ett eget kapitel, men det var man ju beredd på.
Däremot var jag ju inte beredd på att få en massa infektioner i brösten och behöva kämpa med amningen i två månader innan jag fick till det, och inte heller att jag skulle ha sådana svåra sömnproblem att jag fick söka hjälp för dem (jag fick genomgå KBT för att lära mig hantera sömnen). Och jag var definitivt inte beredd på att ryggen skulle vara så kass att det tog 8-9 månader innan jag fick rätt på den!
Sedan fick jag ju lite andra sjukdomar, som några rejäla förkylningar och så den hatade vinterkräksjukan.
Och som grädde på moset fick jag ju nyligen uppleva hur det är att genomgå en större operation med alla smärtor och allt det innebär. Och därefter fick jag klara mig på flytande föda i över tre veckor.
Så nu vet jag verkligen att min kropp kan hantera allt som den råkar ut för. Och jag med bara jag får det stöd som krävs! Jag förstår uttrycket "man klarar av mer än man tror" på ett helt nytt plan nu.
Jag vet också att Älsklingen i de allra flesta fall är det stödet. Och att efter elva år älskar vi varandra lika mycket fortfarande!
Det här duger väl som inlägg nu på ett tag igen? Nästa helg är det påsk och då kanske jag hinner skriva lite igen, kanske till och med slänger in en bild! :-)
Och ja just det, på jobbet går det bra :-)
Hoppas ni har haft en trevlig helg i det underbara vårvädret!
//J
söndag, april 05, 2009
fredag, mars 13, 2009
Fundering 157
Hur ska jag kunna uppdatera det som hänt på bästa sätt då?
Vi kör en snabbis:
Munnen:
* Ståltråden, gummibanden och ställningen borta ur munnen!
* Har kunnat äta fast föda i en vecka nu :-), men har fortfarande svårt att tugga :-(
* Har mest ont i kinden som inte läkt ännu, resten är nästan bra nu!
Jobbet:
* Börjat jobba igen, stressigt men helt okej, svårt med sömnen igen dock...
Dyrt:
* Bilen lagad, kostade "bara" 7000 men den gick åtminstone igenom besiktningen =)
* Datorn gick sönder så nu surfar vi på en 10 år gammal dator! Jaja, det funkar det också. Men vi måste köpa ny nätdel om inte garantin ger oss en ny, dvs 1200 spänn...
Hittat på:
* Varit en runda i hemstaden och grattat svärfar. Sam hade riktigt kul med sina fastrar och var jättesnäll och glad =) Jag fick äta smörgåstårta som smakade himmelskt!
Lille Loppan:
* Sam har fått sin femte tand och börjat ta små steg på egen hand!
Det har dock inneburit en hel del skrik och gråt, men det börjar bli bra igen.
Kommande:
* Helgen innefattar planer på fika med två olika vänner, ett besök hos tatueraren, Melodifestivalen, tvättid, sova ut, samt söndagsmiddag hos min mamma :-D
Och nästa helg är det dags för Hollywood-fest med mammagruppen! :-)
Det var det hela för tillfället! Jag är iallafall mycket gladare och mer positiv än sist, känns skönt!
Ha det bäst därute!
//J
Vi kör en snabbis:
Munnen:
* Ståltråden, gummibanden och ställningen borta ur munnen!
* Har kunnat äta fast föda i en vecka nu :-), men har fortfarande svårt att tugga :-(
* Har mest ont i kinden som inte läkt ännu, resten är nästan bra nu!
Jobbet:
* Börjat jobba igen, stressigt men helt okej, svårt med sömnen igen dock...
Dyrt:
* Bilen lagad, kostade "bara" 7000 men den gick åtminstone igenom besiktningen =)
* Datorn gick sönder så nu surfar vi på en 10 år gammal dator! Jaja, det funkar det också. Men vi måste köpa ny nätdel om inte garantin ger oss en ny, dvs 1200 spänn...
Hittat på:
* Varit en runda i hemstaden och grattat svärfar. Sam hade riktigt kul med sina fastrar och var jättesnäll och glad =) Jag fick äta smörgåstårta som smakade himmelskt!
Lille Loppan:
* Sam har fått sin femte tand och börjat ta små steg på egen hand!
Det har dock inneburit en hel del skrik och gråt, men det börjar bli bra igen.
Kommande:
* Helgen innefattar planer på fika med två olika vänner, ett besök hos tatueraren, Melodifestivalen, tvättid, sova ut, samt söndagsmiddag hos min mamma :-D
Och nästa helg är det dags för Hollywood-fest med mammagruppen! :-)
Det var det hela för tillfället! Jag är iallafall mycket gladare och mer positiv än sist, känns skönt!
Ha det bäst därute!
//J
fredag, februari 27, 2009
Fundering 156
Jaha, hur lång tid ska detta ta då?!
(OBS! Om du inte vill bli totalt deprimerad ska du inte läsa detta gnälliga inlägg, jag rekommenderar isåfall endast de sista raderna för dig.)
Nu är jag trött på att bara dricka flytande föda hela tiden! Trodde bara det gällde de dryga två veckor som jag var tvungen att ha ståltråden, men det visade sig att bara för att de bytte ståltråden mot gummiband så kan jag inte gapa mer för det... Nu ska jag ha dessa hårt spända gummiband tills på onsdag och först därefter kunde det börja närma sig mer fast föda enligt tandläkaren... :-(
Dessutom fick jag mer ont när de bytte mot gummiband eftersom trycket ändrades på tänderna. Inget kul alls liksom...
Vi är luspanka och ekonomin kommer nog inte landa på rätt sida de röda siffrorna förrän efter sommaren, så man kan inte ens hitta på nåt kul för att distrahera sig. Tur att man har en snäll mamma som varje månad bidrar med lite pengar till mat, även om det gör ont att behöva ta emot pengar när man närmar sig 30 och har fast jobb...
Dessutom är bilen fortfarande på lagning och vi vet bara att det kommer kosta uppemot 10 000 att fixa till den och vi vet inte ens hur lång tid det tar; de har redan haft bilen i en vecka. Så allt känns bara som blä just nu och det är därför jag inte bloggar.
Men bara så ni vet så är jag inte död och jag kommer tillbaks med mer positiva tankar, det är jag säker på! =)
Hoppas alla därute har det tusen gånger bättre än jag just nu!
Trevlig helg!
//J
(OBS! Om du inte vill bli totalt deprimerad ska du inte läsa detta gnälliga inlägg, jag rekommenderar isåfall endast de sista raderna för dig.)
Nu är jag trött på att bara dricka flytande föda hela tiden! Trodde bara det gällde de dryga två veckor som jag var tvungen att ha ståltråden, men det visade sig att bara för att de bytte ståltråden mot gummiband så kan jag inte gapa mer för det... Nu ska jag ha dessa hårt spända gummiband tills på onsdag och först därefter kunde det börja närma sig mer fast föda enligt tandläkaren... :-(
Dessutom fick jag mer ont när de bytte mot gummiband eftersom trycket ändrades på tänderna. Inget kul alls liksom...
Vi är luspanka och ekonomin kommer nog inte landa på rätt sida de röda siffrorna förrän efter sommaren, så man kan inte ens hitta på nåt kul för att distrahera sig. Tur att man har en snäll mamma som varje månad bidrar med lite pengar till mat, även om det gör ont att behöva ta emot pengar när man närmar sig 30 och har fast jobb...
Dessutom är bilen fortfarande på lagning och vi vet bara att det kommer kosta uppemot 10 000 att fixa till den och vi vet inte ens hur lång tid det tar; de har redan haft bilen i en vecka. Så allt känns bara som blä just nu och det är därför jag inte bloggar.
Men bara så ni vet så är jag inte död och jag kommer tillbaks med mer positiva tankar, det är jag säker på! =)
Hoppas alla därute har det tusen gånger bättre än jag just nu!
Trevlig helg!
//J
måndag, februari 16, 2009
Fundering 155
Har det redan gått 3½ år?! När hände det?
Blev utmanad av Lilla Duktig och den här bilden dök upp.
Den är tagen i juli 2005, på en gård i trakten där min svärfar bor. Vi meckade med vår förr-förr-förra bil som skulle besiktigas, så intet nytt med det. Dock var det trevligare väder än nu samt vackrare omgivningar.
Nu utmanar jag: Aradia, Fru Choklad, Minna, Maria, Päm & The Crazy Catlady
Här är reglerna:
- Gå in i mappen mina bilder.
- Gå till den sjätte mappen och välj därefter den sjätte bilden i den mappen.
- Visa bilden på bloggen och skriv något om den.
- Invitera sex stycken nya till att vara med på utmaningen.
- Länka till dem, och låt dem veta att de är utmanade.
Blev utmanad av Lilla Duktig och den här bilden dök upp.
Den är tagen i juli 2005, på en gård i trakten där min svärfar bor. Vi meckade med vår förr-förr-förra bil som skulle besiktigas, så intet nytt med det. Dock var det trevligare väder än nu samt vackrare omgivningar.
Nu utmanar jag: Aradia, Fru Choklad, Minna, Maria, Päm & The Crazy Catlady
Här är reglerna:
- Gå in i mappen mina bilder.
- Gå till den sjätte mappen och välj därefter den sjätte bilden i den mappen.
- Visa bilden på bloggen och skriv något om den.
- Invitera sex stycken nya till att vara med på utmaningen.
- Länka till dem, och låt dem veta att de är utmanade.
lördag, februari 14, 2009
Fundering 154
Var har jag nu min avbitartång?
Det är den viktigaste frågan just nu. Enligt läkaren måste jag varje minut veta var den är. Det är sant! Jag får inte kräkas för då kan jag kvävas och måste isåfall klippa upp ståltråden som förseglar munnen snabbt.
Jag opererades i käken i onsdags och allt gick bra enligt kirurgen. Jag tyckte inte det var jättemysigt att tvingas ha slangar ner genom näsan, men man klarar mycket mer än man tror. När de väl var borta kunde jag fokusera på att läka.
Nu försöker jag bara acceptera att munnen kommer vara ihopsurrad av ståltråd i två veckor och jag får bara äta flytande föda. Det är inte jättekul men jag ska iallafall tillsätta så mycket socker och grädde jag orkar med :-)
Det gör inte särskilt ont precis där de sågade igenom käkbenet utan det som gör mest ont är mungipan som är blå och sårig (jag ser misshandlad ut) och så känns det i alla muskelfästen runt munnen.
Jag fick komma hem efter tre nätter på sjukhus igår och det var underbart att få vara hos sin älskade man och son och katt igen!
Tyvärr vaknade Sam alldeles genomförkyld imorse, så stackars Älsklingen har verkligen sjukstuga här. Jag orkar tyvärr inte så mycket ännu, man blir verkligen klen men det ska väl bli bättre framöver.
Sam har nästan lärt sig gå nu när jag varit borta, han reser sig mot massor av möbler och försöker gärna gå mellan dem också, vilket resulterat i några praktvurpor :-) Vår stora älskade pojk!
I övrigt har allt ordnat sig vad gäller pengar (ja, inte blev vi miljonärer, men hyran är iallafall betald) och nu ska vi bara reda ut bil och annat skit också.
Festen blev förresten skitlyckad och jag kom hem efter att ha varit ute och dansat vid fyra på morgonen :-D Man är ju knappast 20 längre, det märktes tydligt :-) Men himla kul var det!
Älskling och jag hann mysa med sushikväll innan jag lades in också. Underbart och måste göras om så fort jag får tugga igen!
Detta var typ allt jag orkar skriva för tillfället, ville bara uppdatera lite innan jag återgår till vilan och smärtstillande tabletter.
Ha en underbar Alla Hjärtans Dag därute, jag skänker en extra tanke till alla nära och kära idag, speciellt Älsklingen och Sam! <3
//J
PS Glömde ju skriva att 10-månaderskontrollen gick fint och att Sam nu är 76 cm lång och väger 10260 gram! Dvs han har vuxit 4 cm och gått upp nästan 1 kg på två månader! Nästa kontroll är 1-årskontrollen, helt otroligt vad tiden går fort!!!
Det är den viktigaste frågan just nu. Enligt läkaren måste jag varje minut veta var den är. Det är sant! Jag får inte kräkas för då kan jag kvävas och måste isåfall klippa upp ståltråden som förseglar munnen snabbt.
Jag opererades i käken i onsdags och allt gick bra enligt kirurgen. Jag tyckte inte det var jättemysigt att tvingas ha slangar ner genom näsan, men man klarar mycket mer än man tror. När de väl var borta kunde jag fokusera på att läka.
Nu försöker jag bara acceptera att munnen kommer vara ihopsurrad av ståltråd i två veckor och jag får bara äta flytande föda. Det är inte jättekul men jag ska iallafall tillsätta så mycket socker och grädde jag orkar med :-)
Det gör inte särskilt ont precis där de sågade igenom käkbenet utan det som gör mest ont är mungipan som är blå och sårig (jag ser misshandlad ut) och så känns det i alla muskelfästen runt munnen.
Jag fick komma hem efter tre nätter på sjukhus igår och det var underbart att få vara hos sin älskade man och son och katt igen!
Tyvärr vaknade Sam alldeles genomförkyld imorse, så stackars Älsklingen har verkligen sjukstuga här. Jag orkar tyvärr inte så mycket ännu, man blir verkligen klen men det ska väl bli bättre framöver.
Sam har nästan lärt sig gå nu när jag varit borta, han reser sig mot massor av möbler och försöker gärna gå mellan dem också, vilket resulterat i några praktvurpor :-) Vår stora älskade pojk!
I övrigt har allt ordnat sig vad gäller pengar (ja, inte blev vi miljonärer, men hyran är iallafall betald) och nu ska vi bara reda ut bil och annat skit också.
Festen blev förresten skitlyckad och jag kom hem efter att ha varit ute och dansat vid fyra på morgonen :-D Man är ju knappast 20 längre, det märktes tydligt :-) Men himla kul var det!
Älskling och jag hann mysa med sushikväll innan jag lades in också. Underbart och måste göras om så fort jag får tugga igen!
Detta var typ allt jag orkar skriva för tillfället, ville bara uppdatera lite innan jag återgår till vilan och smärtstillande tabletter.
Ha en underbar Alla Hjärtans Dag därute, jag skänker en extra tanke till alla nära och kära idag, speciellt Älsklingen och Sam! <3
//J
PS Glömde ju skriva att 10-månaderskontrollen gick fint och att Sam nu är 76 cm lång och väger 10260 gram! Dvs han har vuxit 4 cm och gått upp nästan 1 kg på två månader! Nästa kontroll är 1-årskontrollen, helt otroligt vad tiden går fort!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)