Fundering 78

Hur seg får man bli?

Nu när den värsta sjukliga tröttheten har lagt sig (och järnvärdena börjar öka förmodligen) så inser jag att jag inte ökat i "orken". Okej, jag erkänner, jag har aldrig varit någon Duracellkanin :) Jag har alltid föredragit en god bok eller ett bra tv-program framför motion. Men jag har kunnat jobba i tio timmar utan problem och klarat mig på fem timmars sömn och dåligt med mat och orkat hänga med kompisarna en bit ut på natten iallafall. Sen är det ju så att flera av mina närmaste vänner är värsta stålmänniskorna med superenergiska krafter, det har jag ju aldrig kunnat jämföra mig med.
Men nu! Nu måste jag äta hela tiden (inte så chockerande) och sova minst sju-åtta timmar och orkar absolut inte mer arbete än jag måste. Orkar knappt träffa vänner och somnar före midnatt på helgerna. Hjälp, graviditeten har förvandlat mig till en medelålders tröttis!!! Och jag orkar verkligen inte med någon motion, blir yr och svag bara jag försöker...

Igår höll jag på att kollapsa av att en trafikomläggning gjorde mig så sen hem att jag blev tvungen att gå och köpa en hamburgare och läsk för att orka byta buss hem till älsklingens nyttiga middag :) (Tack till Jennster för toalettlån, burgare och sällskap! Och tack för fikan och presenten i förra veckan!)

Och koncentrationsförmågan! Den är borta!!! Jag har alltid varit superduktig på "multitasking" men nu är det verkligen en sak i taget, som en kille. Märklig känsla! Chefen har iallafall varit schysst och kollat så att jag inte har mer att göra än vad jag orkar med. Jag har fortfarande inte berättat för alla på jobb men nu syns det ju på mig att det är något på gång så jag har ju berättat för de som varit modiga nog och fråga mig :) Har fått väldigt positiva reaktioner hittills :)

Annars är kroppen iallafall i hyfsad form nu. Lite ny form på magen och en del halsbränna men annars är jag fullt frisk :) Känns skönt eftersom jag har haft en hel del krämpor i början. Men nu går jag in i "mittenperioden" och då brukar man må som vanligt förutom att mage och bröst växer. Hihi, ja tuttarna är iallafall kul, värsta silikonisarna ser det ut som :) Riktigt trevligt, älsklingen verkar uppskatta den nya utsikten också :)

Vi har fått tid till ultraljudet nu men det är fyra långa veckor kvar... Vill ju se vår bebis och att allt är bra! Och så vill vi ju veta vilket kön! (Om det går att se.)

Annars då? Hmmm, tja större delen av min kära hjärna fokuserar på graviditeten, så inte mycket annat har hänt. Vi var en runda hos den blivande morfadern samt farfadern i helgen, vilket var trevligt. Vi fick ingen chans att träffa J&M vilket inte var så trevligt, hoppas de är hemma nästa gång!!!

Usch ja, nu måste jag jobba lite tror jag :D

Ha det bäst därute!!!
//J